Stress, brist på självkänsla och balans har funnits där så länge jag kan minnas. Ryggen har gjort sig påmind i omgångar under livets gång, flera ryggskott, kramper, ländryggsproblematik och bäckenproblem som självklart har påverkat mig och min sömn under flera års tid, och det har i sin tur självklart påverkat många andra saker. Nu har jag äntligen hittat rätt rehabilitering och träning för min kropp, och jag ser idag att en del av den långvariga orsaken till att inte känna välbefinnande samt min ryggproblematik kan spåras till stress, ångest och depressioner. Jag har aldrig fått tid att läka.

Med hjälp av träning, yoga och en familj som nu lärt sig lyssna och förstå, började jag min resa tillbaka till att må bättre och landa oftare. Lite hjälp av viss medicinering. Givetvis är inte allt ”klart” – livet och kroppen pågår minsann fortfarande – och behöver som alltid nya doser av omvårdnad, tid och kärlek.

Brist på självkänsla och inre trygghet. Som barn kände jag mig annorlunda men förstod inte varför. Jag upplevde att andra tröttnade på mina känslor och då kändes det som att jag var i vägen. Jag började hata mig själv och tyckte inte att jag var tillräckligt bra på något. Det gick så långt att jag ofta inte ville finnas kvar i denna värld. Det var "fel" på mig tyckte jag själv. Jag försökte lösa det genom att försöka vara alla till lags och göra det som alla förväntade sig av mig. En desperat förhoppning om att få bekräftelse. Ett klassiskt och ganska mänskligt bekräftelsebegär, men i mitt fall verkade det som att det tärde på mitt inre mer än jag kunde hantera.

​

Mina känslor har alltid varit väldigt starka och högt uppe på ytan. Lätta att virvla upp av yttre omständigheter. Och trots att jag känt mig tacksam över min uppfostran och uppväxt så har såklart arv, miljö och samhällets normer haft stor inverkan även på mig. Jag har känt så mycket inom mig men upplevt att jag inte fick visa vad jag egentligen kände. Mina känslor blev ett hinder och en stor ångest inom mig snarare än en ventil till något som borde vara positivt att uttrycka. Nu när jag är vuxen har jag börjat förstå och acceptera vem jag är och hur jag fungerar. Jag har lärt mig förstå och acceptera mig själv.